För exakt en månad sedan satt jag i
Stockholm på Sveriges Kommuner och Landsting tak och åt lunch. Jag och Johan som jag representerade Norrbotten med kom fram till att vi hade hunnit med mer saker de här dagarna, än vad
vi hade hunnit göra sammanlagt på hela sommaren. Och av samma
anledning är det väldigt svårt att sammanfatta allt utan att det
blir en hel novell. Därför har jag valt att fokusera på bara vissa bitar, nämligen tankarna som det här har väckt. Och hur jag ser på framtiden.
Vi pratar om hur vackert det är - men ingenting om hur det ska förbli så.
Ämnet i år var som sagt grön tillväxt, och för mig var detta ganska nytt. I alla fall i sammanhang som detta. Men trots det så gick hjärnan på högvarv med alla funderingar och tankar. Under nästan varje work-shop och föreläsning refererade jag till hur det såg ut hemma hos mig. Hur jobbar vi egentligen med grön tillväxt uppe i Norrbotten? Och i Kiruna kommun? Gör vi det? Och varför känner jag till så lite om det i så fall?
Här i Riksgränsen är turismnäringen det största vi har, och jag känner en oerhörd stolthet för min lilla by. Men jag vet ingenting om hur vi ska hålla den grön? Vad är egentligen tankarna kring detta från kommunens håll, byborna och Riksgränsen själva? Jobbar vi aktivt med att försöka göra skoterkörandet mer miljövänligt? Liftarna, vad kan göras bättre där - kan de bli "gröna"? Varför använder vi inte solceller mer när vi har tillgång till sol nästan dygnet runt hela sommaren här uppe? Kan man använda sig av elbilar för att skjutsa besökarna mellan skidliftarna för att slippa åka hela vägen till Abisko för att tanka? Butikerna och transportfrågorna för att få hit varor, vad finns det för lösning där? Och malmtågen som passerar, hur mycket påverkar de? Det här är frågor som jag inte ens har reflekterat över tidigare, och det kändes som en helt ny värld öppnade sig! Klart att jag har haft liknande tankar, men nu vart det på ett helt annat plan. Och det här borde vara det självklara att djupdyka i om vi ska hålla vår vackra natur lika vacker framöver?? Jag tycker vårt gemensamma mål borde bli "Sveriges mest hållbara skidort.".
Här i Riksgränsen är turismnäringen det största vi har, och jag känner en oerhörd stolthet för min lilla by. Men jag vet ingenting om hur vi ska hålla den grön? Vad är egentligen tankarna kring detta från kommunens håll, byborna och Riksgränsen själva? Jobbar vi aktivt med att försöka göra skoterkörandet mer miljövänligt? Liftarna, vad kan göras bättre där - kan de bli "gröna"? Varför använder vi inte solceller mer när vi har tillgång till sol nästan dygnet runt hela sommaren här uppe? Kan man använda sig av elbilar för att skjutsa besökarna mellan skidliftarna för att slippa åka hela vägen till Abisko för att tanka? Butikerna och transportfrågorna för att få hit varor, vad finns det för lösning där? Och malmtågen som passerar, hur mycket påverkar de? Det här är frågor som jag inte ens har reflekterat över tidigare, och det kändes som en helt ny värld öppnade sig! Klart att jag har haft liknande tankar, men nu vart det på ett helt annat plan. Och det här borde vara det självklara att djupdyka i om vi ska hålla vår vackra natur lika vacker framöver?? Jag tycker vårt gemensamma mål borde bli "Sveriges mest hållbara skidort.".
Kiruna själv flyttar ju från Kiruna - hur ska vi göra det attraktivt?
Det andra jag tar med mig, är föreläsningen "Wealth to places" av Charlotta Mellander som påverkade mig väldigt starkt. Bland annat för att det handlar om destinationsutveckling som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Men också för att hon berättade att endast en av alla hennes studenter under alla dessa år hade svarat "Ja" på frågan "Skulle du kunna tänka dig att flytta till Kiruna imorgon om jag säger att jag ordnar jobb och boende?". Klart att det triggar igång en ambassadör från Kiruna kommun, haha.
Det andra jag tar med mig, är föreläsningen "Wealth to places" av Charlotta Mellander som påverkade mig väldigt starkt. Bland annat för att det handlar om destinationsutveckling som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Men också för att hon berättade att endast en av alla hennes studenter under alla dessa år hade svarat "Ja" på frågan "Skulle du kunna tänka dig att flytta till Kiruna imorgon om jag säger att jag ordnar jobb och boende?". Klart att det triggar igång en ambassadör från Kiruna kommun, haha.
Men det är ändå till London alla väljer att åka. Enligt Richard Florida som hon ofta refererade till, har London lyckats med detta för att det är ett öppet samhälle som tar emot alla, vilket krävs för att det ska vara attraktivt. Det ska finnas alla möjliga karaktärer och livsstilar, det ska finnas rum för alla. Oavsett vem man är.
Även om det fanns en glimt av humor i just den här frågan om Kiruna och att Mellander kunde ha valt nästan vilken småstad som helst i Sverige och fått samma svar, så kan jag ändå inte låta bli att spekulera.Vad skulle studenterna vilja ha i Kiruna för att faktiskt bli exalterade över att få möjligheten att flytta hit?
Jag tror inte på att göra Norrbotten eller Kiruna till ett nytt Stockholm, men jag tror att det bör tas fram en vision om vad vi vill stå för? Vad är egentligen vår identitet? Vilka potential har vårt område, och kan vi höja det än mer? Vilka ansvar bör vi ta? Är vi ambitiösa nog? Vilka hinder står vi inför? Vad kommer hända i framtiden? Vad vill vi ska ske? Vi måste försöka på varje plan utveckla, prova och testa för att förbättra. Och hålla dialogen aktiv! Inte bara på politisk nivå, utan hos alla i kommunen. Ett bra exempel på just kommunicering kring detta har jag från Åre, där de har en egen Facebook-grupp som diskuterar byn's utveckling med fokus på just näringslivet. Något liknande bör startas här, en aktiv portal där många delar sina tankar och erfarenheter. Enkelt och smidigt.
Och om vi inte kan locka till oss de som vill bo i de stora städerna som London och Stockholm, då kanske vi ska sluta jaga dem och istället fokusera på att göra det så bra som möjligt för de som faktiskt vill åt just det som finns hos oss? Hela världens befolkning kan ju omöjligt vilja bo i storstäder, jag vägrar tro på det.
Istället tycker jag vi ska satsa på att göra det attraktivt här, och visa att det faktiskt finns en sjukt rolig livsstil som väntar.Vi ska få dem som funderar, att faktiskt ta steget att flytta hit, och sedan ska de även känna att de gjorde rätt val! Det finns sätt att effektivisera vår region!
Melander talade här om det tre T:na som krävs för ekonomisk tillväxt, nämligen teknologi talang och tolerans (ödmjukhet). Och det sistnämnda tror jag är viktigast i längden, att vi är ödmjuka och öppna för andras idéer. Oavsett om jag är VD, student eller pensionär så ska min röst få en möjlighet att komma fram. Det här är något som vi måste jobba på tillsammans, och bli mindre egoistiska. Och att inte vifta bort problemen, utan försöka jobba på dem. Men på rätt sätt. Och under en lång tid.
Tre matbutiker med flera mils avstånd i Kiruna kommun är mer än fyra pizzerior i valfri småstad
Efter att jag kommit hem, har det varit mycket i media om de nya utbyggnaderna i Abisko och Riksgränsen. (Se klipp här) Och visst, jag var också skeptisk i början. Men nu har jag börjat tänka annorlunda. För varför skulle det här vara något negativt? Varför skulle inte vårt område kunna ha tre matbutiker, när små städer kan ha flera pizzerior nästan vägg i vägg utan att det blir något medialt kaos. Eller frisörer för den delen! Eller reklambyråer i Stockholm. Sillicon Valley uppstod inte när någon sa "Ett datorföretag här räcker!". Det kommer inte bli någon utveckling för hela vårt område om allt planeras på ett och samma ställe. Valmöjligheter är bra! Mer butiker
ger mer jobb. Och det viktigaste är nog att se oss som ett team även om vi är konkurrenter, varje turistort här uppe har sin styrka. Och tillsammans kan vi bli oslagbara!
Jag har hört så många säga till mig att jag borde ge upp, att det här området är dödsdömt och så vidare. Men min inställning är att istället för att tänka att det är kört och flytta, är det väl mer spännande att se det som en utmaning att utveckla orten? I staden är det svårare att göra avtryck? Här kan vi verkligen göra skillnad! Jag vill iallafall vara med och göra ett försök. Min dröm är nämligen att få kunna engagera mig i projekt lokalt, men samtidigt vara delaktig i globala evenemang för att få ett större perspektiv och nätverkande kring vad som händer i resten av världen. Och det tror jag att jag har satt en grund för tack vare den här möjligheten och inblicken i AER. Utbytet av erfarenheter inom det nätverket är nog det starkaste jag sett.
Har du idéer på hur vi kan få Norrbotten av växa tillsammans så hör av dig!
Du når mig på grameus@gmail.com eller 072 - 206 50 41.
Tack!
